Vad är vi mer än våra kroppar? Den dualistiska uppfattningen om kropp och själ som dominerat genom människans historia är numera sällsynt bland naturvetare. I stället uppfattar många forskare medvetandet som ett biologiskt fenomen. Men många frågor om medvetandet är fortfarande mysterier.
Forskningen kan idag inte förklara hur våra upplevelser formas och vad våra tankar, känslor och vår vilja egentligen är. Något som naturvetenskaplig medvetandeforskning däremot kan studera är vilka förutsättningar som måste uppfyllas för att medvetandet ska kunna fungera.
Frågan kring det mänskliga medvetandet hänger tätt ihop med frågan om vad liv är och vad som händer när vi dör? Farmakologen och hjärnforskaren Arvid Carlsson (Nobelpristagare i medicin år 2000) som gjorde banbrytande upptäckter om signalsubstansen dopamin i hjärnan, såg likt de flesta biologer en levande hjärna som en förutsättning för medvetandet. Men han såg likväl en liten strimma av hopp om evigheten – en subjektivt upplevd evighet.
I ett avsnitt ur Maria Bäcks film I remember when I die berättar Arvid Carlsson om sin syn på döden. Studier har visat att en förhöjd hjärnaktivitet uppstår strax innan dödsögonblicket hos cirka 80 % av alla döende patienter. Arvid Carlsson har spekulerat kring om detta är ett tecken på att vi upplever evighet innan vi dör.
I rummet visades också Ylva Carlgrens akvareller med abstrakta motiv av ljus och mörker. De kan ses som en gestaltning av sådant som inte kan uttryckas i ord. Det mänskliga medvetandet och gränsen mellan liv och död hör till dessa ämnen. Att helt förstå det mänskliga medvetandet, dess subjektiva upplevelser och vad som händer med det när vårt liv tar slut verkar ligga utanför naturvetenskapens gräns.